KLARÄLVDALENS FOLKHÖGSKOLA

Vilt- och naturvårdslinjens veckobrev

[Text: Nils Nygren, Vilt- och naturvårdslinjen årskurs 2]

Vecka 47 Måndag och tisdag ägnade vi mest tid åt att sitta inomhus där Petter undervisade i skrivkonstens historia och typografi, och annat som vi kan ha nytta av. Resten av veckan åkte vi runt i Värmland och besökte olika entrepenörer, bland annat Idéum i Sunne där vi pratade om affärsidéer.

Vecka 46 I inledningen av veckan jobbade vi med våra specialarbeten. På onsdag åkte några elever iväg på överlevnadskurs i tre dygn. De hade klart och fint väder som tur var. De var hungriga när de kom hem, men tyckte att det inte hade varit så jobbigt som de hade trott före kursen.

Vecka 45 Måndag morgon lastade vi bussarna och åkte iväg norrut för ha eldningskurs med Stig och Jörgen som lärare. Vi fick många tips om var man hittar ved när det är blött ute i markerna. Vi kokade även te på en och tallbarr som en förberedelse för den kommande överlevnadsutbildningen. Resten av veckan hade vi entrepenörkurs, där vi lärde oss bokföringens grunder. Vi åkte även runt i Värmland och träffade entrepenörer och företagare.

Vecka 44 På måndagen kom eldsjälen från Skogsstyrelsen Henrik Liljendal till skolan där han föreläste om vilka lagar som gäller för skogsägare. Vi pratade också en hel del om hur lagarna efterlevs. Tisdag morgon packade vi in röjsågar och arbetskläder i en av minibussarna och åkte iväg till Stöängen på andra sidan Klarälven. Där väntade en hel dags arbete med att röja undan sly som växt över gamla slåttermarker. De var skönt att få utföra lite kroppsarbete. Det tyckte speciellt Herman som gick loss och sågade ner så mycket skog med motorsågen att vi knappt klarade att ta reda på virket. På onsdag åkte vi ut i skogen vid dalagränsen där Henrik Liljendal visade hur det kan se ut på hyggen där man averkat med hänsyn till naturen och även hyggen där det inte tagits någon hänsyn alls till naturen. På torsdag var vi ute och röjde igen. Fast den här gången skulle vi röja i en produktionskog där man måste lära sig vad man ska spara och inte. Det regnade hela dagen och alla var blöta men humöret var ändå på topp. Fredagen ägnade vi åt våra specialarbeten.

Vecka 43 På måndagen planerade båda årskurserna det kommande rovdjursymposiet som går av stapeln i februari. Vi kom fram till att symposiet 2008 ska handla allmänt om rovdjur och att det ska inrikta sig på ungdomar. Provfisket som skolan gör varannat år genomfördes under tisdag till fredag och båda viltklasserna deltog. Krister Kristensson var vår lärare i fält. Vädret var vackert men det var kallt och ruggigt i morgondimman. Fisket utfördes i Kårebolsjön i närheten av Stöllet. På fredagen var vi i labbet, där vi undersökte fiskarnas kön, kondition och ålder. Vi kom fram till att det var dåligt med äldre fisk vilket kan bero på hårt nätfiske.

Nytt läsår – 2007/2008!

[Text: Sofia Johansson, Vilt- och naturvårdslinjen årskurs 2]
Vecka 22 – 2007 Stora gamla flerskiktade skogar och ett lapptäcksliknande jordbrukslandskap. Estland, som ur zon- och biotopsynpunkt kan jämföras med svenska Götaland, har jämfört med Sverige fram till nu fått stå nästan orört från massavverkningar och monokulturer. När vi åkte från Stöllet på söndagsmorgonen satt jag och tänkte på det vi hört om Estland och undrade om landet skulle leva upp till mina förväntningar. Bilresan från Stöllet till Stockholms frihamn kändes lång. Väl i Stockholm gassade solen på oss och vi ångrade att vi inte klätt oss för sommarvärme. Efter att ha väntat i bilkö i några timmar fick vi äntligen komma på färjan. Viktoria, som båten hette, skulle ta oss från Stockholm till Tallinn på femton timmar. Vi hade fina sovhytter och det fanns knappt en krusning på Östersjön, resan gick bra. Klockan tio på söndagsmorgonen lade vi till i Tallinns hamn. Där gjorde vi ett kort stopp för att proviantera. Varma vindar blåste in från öst och temperaturen låg runt 25°C. När vi köpt mat och andra förnödenheter styrde vi kosan väster ut, mot ön Ösel. Bilfärden och färjan över till ön tog nästan hela dagen. Så när vi kom fram till den plats som vi tyckte såg lämplig ut att tälta på slog vi upp våra tält. Vi hade stannat vid en underbar, lång klapperstenstrand. Efter att vi ätit middag åkte några av oss till en utsiktsplats för att se solnedgången därifrån, medan resten av gänget stannade kvar och strosade längs stranden för att leta efter fina stenar och fossiler. Strax efter att vi gått och lagt oss drog ett häftigt åskväder in över den annars klarblå himlen. Det blixtrade och ösregnade en stund och sen var allt över. På morgonen när vi vaknade hade himlen återfått sin ljusblå färg och en ljum vind smekte vår hud. Ösel, som påstås likna Gotland, var utöver vår lägerplats dock en besvikelse. Där fanns inte speciellt mycket att titta på, så vi lämnade ön efter frukost och fortsatte vidare mot Matsalu, som ligger på fastlandet rakt innanför Ösel. Matsalu nationalpark utgörs av gamla hävdade marker, ängar och hagar i direkt anslutning till havet. Stora strandängar perfekta för bland annat vadarfåglar. Utmed kusten är ett flertal fågeltorn uppsatta och just vid ett sådant gjorde vi ett stopp. Där fanns också en jättefin raststuga där vi radade upp våra gasolkök oh gjorde lunch. Efter lunchen klättrade vi upp i fågeltornet. Detta FÅGELtorn var verkligen värt namnet, för under golvet i tornhuset som stod på typ fem meter långa ben hade säkert ett femtiotal ladusvalor byggt sina bon. Spanandes i tornet efter fågel och annat vilt, märkte vi till vår besvikelse att det var ganska lugnt i viken. Någon gräsand, strandskata, tärna rödbena, havsörn skymtades, längre ut låg drygt 150 svanar och guppade. Mätta på fågelskådning, gick vi och badade. Vattnet var varmt och svalkade knappt i den drygt trettiogradiga hettan. Efter lite nyckling av växter, mackkastning och andra aktiviteter bestämde vi oss för att sätta upp tälten strax nedanför tornet. Svalorna flög lågt över våra huvuden och snart började det mullra och blixtra i horisonten. Då gick vi och lade oss. På onsdagsmorgonen när vi vaknade smattrade regnet mot tältduken. Det var lite svalare i luften nu, efter frukost packade vi in våra saker i bussen och åkte vidare till vårt slutgiltiga mål, Soomaas nationalpark i södra Estland. Ett våtmarksområde på runt 20000 hektar. Under våren och hösten svämmas alla de vattendrag som finns i området över och naturen runt omkring har formats av vattnets fluktuation. Vi stannade vid ett ställe där Hans hade varit innan med en klass och kände folket. Vi fick slå upp tälten under en gammal ek i närheten av ett hus, där vi kunde hämta vatten och låna utedasset. Mellan oss och huset låg en å med en ganska ranglig hängbro över. Drygt två kilometer från vårt läger låg, mitt bland ängar, hagar och sumpmarker, en högmosse. Det kändes konstigt att hitta detta myrlandskap mitt bland all lövrikedom. För att komma dit fick man gå en spångad led genom översvämmningsskogar och det gällde att inte stanna, för då blev man täckt av mygg. Men väl uppe på mossen fanns inte ett enda knott eller mygg att skåda så långt ögat räckte. Ute på mossen fanns flera gölar med svart ljummet vatten och där hade man byggt bryggor för badsugna turister. I Soomaa stannade vi de återstående dagarna på vår resa. Några åkte till ett naturcentra som berättade om områdets historia och natur. Några hyrde kanoter och paddlade längs åsystemet och tittade på det underbara skogslandskapet med flerskiktade skogar, stora grova aspar och ekar och mycket vilt. Från kanoten fick vi se flera vitryggiga hackspettar, gråspett, vitstork, gråhäger, mindre skrikörn, kornknarr och rådjur. I området fanns också mycket vildsvin och vid flera tillfällen hörde vi brölande grymtningar inifrån skogen. På kvällen höll kornknarren oss vakna, knarrandes i takt med någons snarkningar. Det var härliga dagar men det kändes ändå skönt att på fredagsmorgonen sätta sig i bussen, med vetskapen att om bara några timmar få stå i en svalkande dusch och sova i rena lakan. Efter ett kort stopp i Tallinn fortsatte vi resan hemåt med färjan Viktoria. Turen gick bra och vi var tillbaka i Stället halv fyra på lördag eftermiddag. Hur var det nu då, nådde Estland upp till mina förväntningar? Ett minus blir det för alla byggnader, hus, byar och städer som är i så katastrofalt skick, det drar ner helhetsintrycket lite. Men Soomaa var helt fantastiskt, över förväntan, jag skulle rekommendera att lägga kanske en vecka där och bara paddla nedströms i åsystemet. Där finns mycket att se!		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 21 På måndag och tisdag hade vi tid till förberedelse av presentationen av våra specialarbeten som skulle ske på onsdag och torsdag. Varje måndag under hela läsåret har varit avsatt till specialarbetena, då har vi kunnat fördjupa oss i något ämne som vi tyckte intresserade oss lite extra. Naturligtvis har inte måndagarna räckt till utan man har varit tvungen att ta till fritid också, men det är ju inga problem om ämnet är roligt. Vi jobbade nu febrilt med att göra klart det sista på arbetena. Onsdagen kom och först ut var Hielke och Rickard att berätta om sin Tjäderleksinventering. Under några nätter i slutet av april hade killarna ordnat så att vi i klassen blev uppdelade på olika spelplatser för att titta efter spelande tuppar och intresserade hönor. Antalet tuppar verkar ha gått ned något mot föregående år, så Hielke och Rickard tänker följa upp lekarna nästa år också. Efter fikat berättade Erik och Sofia om sin slaguggleinventering. De har under två år, i samarbete med norske forskaren Gunnar Nyhus, inventerat slaguggleholkar i Norra Ny socken och letat efter häckning. Studien innefattar även en jämförelse mellan antalet häckningar och tillgången på gnagare. Deras resultat visar att i år har antalet häckningar i socknen mer än fördubblats jämfört med föregående år. Sedan berättade Sofia om sitt arbete med att mata in tio år med fågelobservationsdata från ett fågeltorn vid sjön Björken in i en databas. Ett tidskrävande arbete, men mycket intressant när man kan titta på förändringen bland arter under åren. Efter lunch var det Kristers tur att prata om sitt arbete om vargens historia i norra Värmland och om de spårningar han och några andra i klassen gjorde under vintrarna första och andra året. Krister visade oss de svenska vargarnas släktträd och vi kunde se hur de fått ungar med sina kusiner, systrar och mostrar. Ja, att något måste göras för att stammen ska överleva är väl ganska självklart. Tyvärr blev det inga fler redovisningar av specialarbeten, för resten av klassen var inte klara med sina. Vi fick kompledigt resten av veckan. Vi hade ju lite att packa inför Estlandsresan.

Vecka 20 Klockan sju på lördagsmorgonen åkte vi med minibussen från Stöllet och strax efter ett var vi framme på Torö. Därifrån skulle vi ta färjan ut till Landsort. Väl på färjan skingrades molnen och solen strålade från en klarblå himmel. Ute på Landsort hade de haft en disig morgon och detta visade sig vara positivt. På öns fågelstation träffade vi Patrik. Han berättade för oss att när dimman ligger tät över havet är det fler fåglar som går ner på ön och som då fastnar i fågelstationens nät. Vi fick vara med på ringmärkning och registrering av fåglar. Det var mycket intressant och roligt. Våra ryggsäckar var tunga och vi fick gå en bit för att hitta en bra plats att sätta upp tälten. Men allt glömdes när vi fick se en blåhake. Knappt hade vi hunnit sätta upp tälten innan mjölkfärgad, tjock dimma hade smugit sig in från havet och gjort det smått omöjligt att skåda. Resten av dagen ägnade vi åt att gå runt och upptäcka ön. Hela söndagsförmiddagen låg dimman kvar, dock inte lika tjock, så vi kunde spana på de ejdrar och viggar som låg i havsvikarna. Efter lunch tog vi båten över till fastlandet igen. Fast där stannade vi inte så länge, för vi åkte vidare ut till Muskö och Arbottna. Arbottna är ett gammalt gods som, liksom halva Muskö, de senaste femtio åren har ägts av Fortifikationsverket. Militären ville dock bara ha marken runt omkring så herrgården och flera tillhörande torp har fått stå och förfalla och är nu i ett bedrövligt skick. Anledningen till att vi åkte dit var dock inte de fallfärdiga byggnaderna utan de omgivande strandängarna. Flera tiotals hektar ängs- och hagmarker från svunna tider. Vi slog upp tälten vid ett gammalt torp som för tillfället endast beboddes av stora svartröda myror. Vi åt lite mat och somnade tidigt. När vi vaknade på måndagen smattrade regnet mot tältduken, det var inte alls lockande att gå ut. Vi hade stämt möte med Jan, som är aktiv i hembygdsföreningen på Muskö och visste mycket om Arbottna, på förmiddagen så det var bara att dra på sig regnstället och trotsa vädret. Vi pratade lite med Jan och han visade oss hembygdsgården som låg någon kilometer från Arbottna. Han tyckte nog synd om oss för att vi skulle sova ute i regnet, så han sa att vi kunde komma tillbaka dit och sova i en stuga på gården. Men är det något som är skiftande så är det vädret i skärgården. Knappt hade vi åkt därifrån förrän molntäcket drog bort i väster och solen kikade fram. Vi ville titta noggrannare på strandängarna vid Arbottna, så vi gjorde det. När vi gick där funderade vi på om det var därifrån Taube hade fått inspiration till sin visa om Rönnerdal. För där växte gullviva, mandelblom, kattfot och violer på ängarna och tärnan skränade i viken. Trivselfaktorn var hög. Vi strövade omkring där hela eftermiddagen och tittade på blommande adam&eva och bladrosetter av andra orkidéer. Plötsligt började åter regndroppar att falla från himlen. Vi skyndade tillbaka till vårt läger, rev tälten och åkte till stugan vi skulle få sova i. När vi kom fram hade Jan tänt i vedspisen så det var varmt i stugan. Härligt! Vi sov hårt och länge. På tisdagen åkte vi vidare till Uppsala. Där skulle dagens tema vara Linné. Efter att vilset ha kört runt på stadens gator, letandes efter Linnés Hammarby, hittade vi istället Linnéum. Men trädgården var en besvikelse. Allting var halvfärdigt, det växte ogräs överallt och allt var i en enda röra. Man förberedde inför Linnés 300-årsdag följande vecka, men hade tydligen inte tänkt på att det kunde komma besökare före detta. Fjasko! Besvikna tog vi en glass innan vi for vidare till Östanå. Vi slog upp tälten typ en mil från färjelägret, lyssnade på råbockarnas skällande och morkullans visslande och somnade. På onsdagen åkte vi till Östanå färjeläger för att åka med färjan till Ängsö. Men eftersom det var dag före helgdag (kristi himmelsfärd) gick inte färjan som vi fått information skulle gå. Där såg det ut som att vi inte skulle få åka till Ängsö. Som tur var fanns där också några besvikna men uppfinningsrika stockholmare, de kom på idén att beställa en taxibåt. Vi hängde på där och det blev till och med billigare än färjan skulle varit. Väl på Ängsö var det fantastiskt. Gamla hävdade marker med gigantiska ekar, lindar och hassellundar, hav av adam&eva och kungsängsliljor. Tyvärr får man inte övernatta i denna äldsta av nationalparker, annars hade vi nog stannat där över natten. Men vi hann ta en fika och ströva omkring lite innan vi var tvungna att åka tillbaka. Därefter styrde vi kosan norrut till naturreservatet Häverö prästäng. Hagmarker som hållits öppna av bete länge länge. När vi satt där och käkade lunch kom en havsörn seglandes över oss, mäktigt! Också ett toppenställe, helt fullt av orkidéer, tyvärr inte utslagna ännu. Men marken lyste ljust lila av majvivor. På kvällen åkte vi till Fänebofjärdens nationalpark vid Gysinge. Där hittade vi en fin tältplats där vi sov över natten. Förmiddagen följande dag spenderade vi på naturrummet vid dalälven, i Sveriges senaste nationalpark. Allt var nytt och fint. Utställningen var jättefin och på övervåningen hade de ett bibliotek där vi stannade och läste ett tag. Sedan gick vi och fikade i bagarstugan, varma nybakade smörbullar mmm gott! När vi hade ätit upp och gått och kikat lite på forsarna utanför kände vi oss redo att åka hemåt. På hemvägen stannade vi vid ett berg där pilgrimsfalkar brukar häcka. Där fanns inga falkar, fast det gjorde inte så mycket vi var ändå väldigt nöjda med vår resa som, förutom dagen i Uppsala, hade varit mycket lyckad!!		[foto: Sofia Johansson och Hans Ring]

Vecka 19 Strax före klockan tre på tisdagseftermiddagen invaderades skolan av ett tjugotal naturintresserade människor. De var kvinnor och män från Länsstyrelsen och liknande, som skulle vara med på vår BIOSA-kurs. BIOSA är en förkortning och betyder Biotopkartering och System Aqua. Det är ett bedömningssystem för miljön i och utmed vattendag. Jakob Bergengren och Maria Karlsson ifrån Länsstyrelsen i Jönköpings län höll i kursen som varade ifrån tisdagseftermiddagen fram till lunchdags på torsdagen. På tisdagen hade vi genomgång inomhus av alla formulär som man använder ute i fält. De var formulär för vattenmiljö, närmiljö, biflöden, vandringshinder och vägpassager. Mycket att komma ihåg. På onsdagen åkte vi ut till vattendraget Ljusnan, där fick vi biotopkartera flera sträckor, bedöma och bestämma miljön. Det var ganska svårt men roligt. På vägen tillbaka till skolan stannade vi och tittade på två restaurerade vattendrag. Ett där de hade slängt tillbaka sten och block i vattenfåran och ett där det hade byggt en fisktrappa. På kvällen gick vi igenom vad vi hade kommit fram till under dagen. På torsdagen fick vi lära oss om System Aqua, som om jag fattade det rätt, är ett program som räknar fram naturvärdet på vattendrag genom att titta på biotopkarteringar, vattenprovtagningar, prov/elfiske, bottenfaunaprover m.m. Många Länsstyrelser i landet ligger efter med kartläggning av vattendrag så vi hoppas att vi får mycket jobb i framtiden. På fredagen när kursen var över gjorde vi i klassen en egen övning vid Värån, för att öva oss på det vi nyss lärt oss. Men vi slutade ganska tidigt eftersom vi var tvungna att packa inför stockholmsresan följande dag.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 18 Veckan som gått var en kort en. Måndagen var en klämdag, eftersom Första maj, som inföll på tisdagen var en röd dag. På onsdagen fortsatte ändå entreprenörskursen och vi började dagen med bokföring. Pia-Lena tyckte antagligen att vi nu var redo för avancemang, så vi förflyttade oss ner till datasalen. Där fick vi prova på ett digitalt bokföringsprogram. Men frågan var om programmet underlättade eller försvårade ämnet ytterligare. Efter lunch åkte vi till Utmarkscaféet i Dalby, ett fantastiskt mysigt ställe som drivs av Jari Pollari. Han mötte oss där, visade oss runt och berättade för oss hur det hade varit för honom att starta upp och driva ett serviceföretag i värmländsk glesbygd. Det var intressant och skönt äntligen någon som vågade prata om egenföretagandets nackdelar. Vi gjorde även ett besök i stugan intill, en liten bokhandel som har öppet dygnet runt, kul. När vi var klara och hade väntat ett tag kom Lillen, som vi hade stämt möte med. Han anordnar skotersafari på vinter och kör grävmaskin under resten av året. Av honom fick vi lära oss att man måste vara en idérik opportunist om man ska driva småföretag i norra Värmland. På torsdagen hade vi besök av Mattias Aronsson, som driver turistanläggningen på Långberget. Han visade oss hur man måste räkna för att ens affärside ska bli lönsam. Det var mycket lärorikt. På eftermiddagen gick vi igenom det vi hade kommit fram till i workshopen veckan innan. På fredagen åkte vi tillsammans med ettorna till Långbans geologiska museum. Solen strålade och träden grönskade, våren hade kommit till södra Värmland. Vi blev guidade runt i området med gruvmynningar, gamla hisschakt och andra byggnader. När vi hade ätit vår medhavda lunch fick vi ströva runt i området på egen hand. Det var härligt. Vi gick till ett ängsområde nära en liten sjö och såg en huggorm, orkideknoppar, en mindre hackspett och (tyvärr överblommad) tibast. När vi hade suttit i solen ett tag åkte några av oss vidare till ett museum i Filipstad, medan resten av klassen drog hemåt.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 17 På måndagkvällen tog vi vårt pick och pack och åkte ut till de tjädergömslen vi byggt tidigare i vår. För nu var det dags att vaka på tjäderlek. Att ta vintersovsäcken var det inte många som tänkte på när termometern på måndagseftermiddagen visade 18°C. Men natten var klar och temperaturen sjönk till under nollan, så lite kallt var det. Tjädrar var det tyvärr dåligt med på de flesta ställen. Men det var ljuvligt att vakna till storlommens klagande rop och orrarnas spel. På tisdagen anordnade skolan en temadag och ämnet som var på tapeten var jämställdhet. På onsdagen fortsatte vi vår entreprenörskapskurs med bokföring. Många suckanden hördes när vi försökte förstå Pia-Lenas prat om omsättning, ingående belopp, utgående belopp och moms. Att det här med bokföring är ett gytter var vi nog alla överens om. Efter lunch åkte vi och hälsade på en entreprenör i Humletorp utanför Sunne. Han visade oss runt på sin anläggning och pekade på vad man i turistsammanhang kan använda naturen till. På kvällen kom Marita Nilsson och berättade för oss om ett nytt guidenätverk som ska startas här i norra Värmland. Torsdagen spenderade vi i Sunne på Idèum tillsammans med Maria Mattsson. Hon visade oss vad vi behöver tänka på om vi ska starta eget. Vi fick mycket användbar information och inspiration. På natten låg vi ute och tittade efter tjäderlek igen, men hönveckan verkar ha varit förbi, för endast några tuppar ville visa sig. Fredagsförmiddagen kunde liknas med att bli injicerad med en inspirationsspruta. Vi fick besök av företagaren Bengt Gustavsson. Han berättade för oss om vad han hade varit med om i sitt liv, om med- och motgångar. Hela tiden med en stor dos humor. På eftermiddagen skulle vi fyllda av idéer komma på vad eleverna på Vilt- och naturvård samt Turism&Uteliv kan göra för att finansiera sina dyra utbildningar och dryga ut klasskassan. Frågan är hur motiverad man är till en sådan uppgift när man bara har fyra veckor kvar på kursen. Men men, vi gjorde vårt bästa och uppgiften ska redovisas nästa vecka.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 16 Åter tillbaka efter lovet och våren har kommit till Stöllet. Klarälvens is har släppt helt och snön har smält bort, härligt! På tisdagen inledde vi kursen i entreprenörskap. Tillsammans med turist-tvåorna åkte vi till infocentret på turistbyrån i Torsby. Där fick vi träffa Anna Deodorsson. Hon pratade om olika företagsformer, typ vad som är skillnaden på aktiebolag och enskild firma och varför vi skulle välja det ena eller det andra. Vi fick också veta lite om hur det är att vara egen företagare. På onsdagsförmiddagen hade vi bokföring med Pia-Lena. Saker som F-skattsedel lät tidigare främmande för oss men nu har vi stenkoll! Vi fick lära oss mycket om bokföring och varför det är så viktigt att vara noggrann. På eftermiddagen åkte vi i karavan upp till Anttilaberget där vi träffade Jan Olsson som kommer från bygden och nu driver turistföretag mitt i Finnskogen. Han berättade om hur han och hans bror startade företaget, om med- och motgångar och om deras mycket speciella marknadsföring som definitivt är anti. På torsdagsförmiddagen kom bankkvinnan Britt-Marie Aas som pratade lite allmänt om hur vi ska sköta vår ekonomi, vilken företagsform vi ska välja om vi ska starta ett företag och mycket annat. På eftermiddagen kom Ing-Marie Junler som driver företaget Vildmark i Värmland till oss. Hon berättade för oss om den åtråvärda certifieringen och kvalitetsmärkningen, Natures Best, som endast de turistföretag som uppfyller vissa kriterier får. Vi fick också höra hur det är att ta över ett redan etablerat företag. Kanske lite trötta i öronen efter allt lyssnande var det skönt med lite praktiskt arbete, hur praktiskt nu data är... På fredagen hade vi i alla fall vår sista datalektion. Eftersom deadlinen för specialarbetena närmar sig arbetade vi mest med dem. Skolan hade öppet hus och vår dörr stod öppen för nyfikna att delta i lektionen. På lördagen var skolan öppen för allmänheten och vi hade placerat ut oss på stationer som skulle presentera vad vi gör på linjen. Folk fick prova på fågelskådning, mikroskopering, flåning av mink och mård, flugbindning och gissa spår/spillning/skelett. Besökarantalet var väl inte så bra trots det fina vädret, lite tråkigt!		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 13 Planering stod på schemat på tisdagen. Först gick vi igenom hur och vad vi ska göra på öppethus-dagarna i vecka 16. Förslag på stationer med flåning av smådjur, flugbindning, gissa bajset, mikroskopering, luftgevärsskytte och fågelskådning, spikades och tillsattes ansvariga. Sedan planerade vi vår klassresa till Estland. Vi bestämde att rutten skulle gå över Ösel, Matsalu, Soomaa, vidare till Tallinn och tillbaka till Sverige. På onsdagen fick vi äntligen vara ute i det underbara vädret. Termometern visade -4 och barometern pekade på högtryck på morgonen när vi begav oss ut till Engelbrektstjärn, Persbergsmossen, Långmren och Fäntjärn. Där byggde vi gömslen som vi ska ligga i när vi ska titta på tjäderspel. Vi fick med oss en presenning, några nät och rep. Slanor och rep fick vi ta på plats i skogen. Solen strålade, det var nästan vindstilla, temperaturen steg och vi blev fort svettiga av vårt slitande. Vi byggde gömslena enligt vindskyddsprincipen, med den nät och ristäckta öppningen riktad ut mot myren för bästa sikt. Gömslena ska sättas upp några veckor innan tjäderspelet börjar så att fåglarna hinner vänja sig vid att det står där. Vi hade en toppendag ute i vårsolen. På torsdagen åkte vi till Länsstyrelsen i Karlstad för att få information om Natura 2000. Samma dag åkte några i klassen till Kebnekaise för att åka skidor och gå steg 2 i fjälledarutbildningen. På fredagen var klassen kraftigt reducerad, några åkte till Forshaga för att göra reklam för linjen och vi andra tog helg.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 12 På tisdag förmiddag kom en långväga gäst till skolan. Samekvinnan Greta Huuva, ifrån Jokkmokk föreläste om samiska traditioner, hur samerna lever och nyttjar naturen. Vi fick bland annat lära oss om växter som har läkande krafter och hur man tar vara på kött så att det håller länge. På eftermiddagen pratade Fredrik Holm ifrån Karlstads universitet om klimathotet och den dystra framtid som vi står inför om vi inte gör något åt det. När klockan slog nio på onsdagsmorgonen for vi till Abbas camping i Vägsjöfors. Där hade turistklasserna anordnat aktiviteter för dagens friluftsdag. Vi delades upp i lag och fick gå runt till olika stationer med bland annat spikstafett, balansövningar, backklättring och tipspromenad. Det var en härlig dag i solskenet vi den vackra sjön Brocken. På torsdagen hade vi entomologi, alltså läran om insekter. Vi gick igenom deras uppbyggnad, det här med att de har ett yttre skelett, massor av facettögon och att de har ett fantastiskt luktsinne. Vi fick också lära oss hur man nycklar sig fram till vilken insekt det är man har hittat. Vi fick tilldelat oss var sin insekt som vi följande dag skulle guida om i typ 10 minuter. På eftermiddagen planerade vi öppethusdagen och efter det visade Hielke och Rikard oss hur vi ska bygga tjädergömslen senare i vår. På fredagen redovisade Åsa om knott, Sofia guidade bland bivargar, Ville pratade om tordyveln och Ellen berättade för oss om hästmyran. Dagen gick fort och plötsligt var det helg.		[foto: Hans Ring]

Vecka 11 Under tisdagen och onsdagen hade vi data. Vi började med att vara ute och fotografera snö och skuggor i snön med våra digitalkameror. Vi experimenterade med olika bländare och slutartider för att få så verklighetstrogna bilder som möjligt. Detta var svårt eftersom kamerorna lurades av solen som strålade från den för dagen, klarblåa himlen. Efter att vi hade tagit några bilder gick vi in för att tanka över dem till datorn. Trots allt vårt mixtrande hade de flesta bilderna en blåaktig ton. Och var på tok alldeles för mörka. Detta fick vi lära oss att rätta till i bildredigeringsprogrammet Photoshop. Men Petter poängterade dock att det viktigaste är att man ställer in kameran rätt ifrån början, för en bild redigerad i datorn blir aldrig lika bra som ett vältaget foto. Trots detta blev våra snöbilder efter en hel del pysslande i Photoshop riktigt bra! På torsdagen möttes vi upp vid Lisskogsåsen. Vi hade en fortsättningsdel i ämnet Generell hänsyn i skogsbruket, som vi börjat studera i vintras. Nu när vägarna är så gott som snöfria är det lättare att ta sig ut till bra ställen. Henrik Liljendal på skogsstyrelsen i Dalarna tog oss med till några hyggen med väl tilltagen hänsyn och några riktiga skräckexempel. Vi gick igenom vad lagen säger att man är skyldig att spara och hur några större skogsföretag tolkar dessa regler och förordningar. Vi avslutade med en övning där vi skulle titta på ett skogsområde på typ 6 hektar som skulle huggas. Vi fick bedöma var hänsynen skulle tas, vad som inte fick huggas. Det var mycket lärorikt och kul!		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 10 Tillbaka igen efter lovet började vi veckan som skulle följa temat geologi. På tisdagen fick de som var där lära sig om kontinentplattornas rörelse över jordklotet i svunnen tid och hur detta skapat den mark vi står på idag, även kallat plattektonik. Varför de bergarter och mineraler är där de är och hur de har uppkommit. På eftermiddagen visade Hans bilder ifrån Island och det speciella landskap som finns där. På onsdagen tittade vi närmare på berggrunden och de olika bergarter som finns i Sverige. Senare under dagen fick vi i uppgift att ta reda på vilka bergarter som finns i det område där vi kommer ifrån. Tidigt på torsdagsmorgonen åkte en tredjedel av klassen tillsammans med några elever ifrån turistklassen ner till Karlstad för att medverka på en utbildningsmässa, där de gjorde reklam för linjen. På fredagen gick vi in djupare på varför Sveriges berggrund ser ut som den gör. Hur de kontinentkrockar har format materialet i marken och skapat de olika bergarter som finns här. Att bergarter består av en sammansättning av olika mineraler fick vi också lära oss. Vi fick leta upp vilka mineraler som finns där vi kommer ifrån och fundera på varför de finns just där. Eftermiddagen avslutades i matsalen där Hans bjöd på chokladpudding och grädde.		Geologistudier [foto: Sofia Johansson]

Vecka 9 Sportlov

Vecka 8 Knappt utvilade från helgen och rovdjurssymposiet, for vi på måndagen ner till Karlstad för att göra en mer ingående studie på utterns liv och leverne runt sjön Alstern och Alsterälven. De som var mer intresserade av lospårning fick även göra detta. Först gjorde vi ett besök på länstyrelsen, där vi träffade Liv Lötberg som har hand om utterinventeringarna i Värmland, samt Lars Furuhom och Urban Mossberg som visade oss lite om loinventering. Efter det åkte vi och inspekterade den lokal där vi skulle spendera nätterna fram till torsdag. Vi fick ligga på den tomma övervåningen i en skola, lite hårt golv men annars helt okej. På tisdagen och onsdagen gjorde vi brokollar, gick utmed vattendraget Alsterälven och sökte av området efter utterspår. Det snöade natten till tisdag, annars hade det varit någon vecka sedan snön föll senast, skaren var hård och vattendraget öppet. Alltså inte de mest lyckade förutsättningar för att hitta spår av utter. Något som det dock fanns gott om var bäverspår. Bävergnag över allt, färska spår och kanor, ett tiotal hyddor utmed en älvstrecka på typ fem kilometer. Värre var det med utter. Vid en damm hittade vi dock spår av minst två uttrar, spåren var gammla men de tydde åtminstonde på att där fanns en trolig föryngring. Denna glada nyhet firades med tårta på kvällen. Fler spår hittades samt några markeringar under broar och utmed älven. På onsdagskvällen kom Urban Mossberg och berättade för oss hur det är att arbeta som naturbevakare, det var mycket intressant eftersom det är ett drömyrke för flera av oss på linjen. När Urban hade åkt gorde vi en mindre utvärdering av rovdjurssymposiet, vad vi tyckte hade gått bra och vad som hade gått mindre bra. Eftersom timmen var sen och vi var trötta bestämde vi oss för att återuppta diskussionerna efter lovet när alla elever kunde vara med. På torsdagen fick de som ville fortsätta inventera göra det, men de flesta åkte hemåt eftersom vi fått ledigt på fredagen och sportlovet stod för dörren.		[bilder: Sofia Johansson]

Vecka 7 Vi började veckan i GIS-salen med Petter. Där fixade vi lite med punkterna från fjolårets utterinventering, tränade oss på att använda ArcView. På eftermiddagen tittade vi lite på PageMaker som är ett layoutprogram. På onsdagen gav vi oss åter ut i vargreviren för att leta färska spår. Det snöade lätt hela dagen och flera grupper var utan spår när de molokna drog sig hemåt. Torsdagen startade vi som dagen innan, ute i fält frenetiskt sökande efter färska spår. Tack och lov låg snöflingorna väl inbäddade bland molnen och kom inte dalande från himlen, så utsikterna såg bra ut inför morgondagens spårning. På eftermiddagen ställdes sovsalar i ordning, ljud och data riggades i föreläsningssalen och det pysslades med en hel del annat. Framåt fyratiden strömmade de första deltagarna på symposiet in på skolan, vi checkade in dem och visade dem till deras rum. På kvällen serverades kaffe och smörgås och sedan visade Arne Mårtensson en 40 minuter lång film som han själv filmat vid nära möten med varg. Efter detta var det dags för deltagarna att gå och lägga sig, medan vi andra hade en hel del jobb bland annat med ändringar bland spårgrupperna, eftersom en hel del av besökarna tycktes ha glömt skidorna hemma. På fredagsmorgonen höll vi alla tummarna för att ingen snö skulle ha fallit i de varg- och lospår vi hittat tidigare i veckan, för nu var det nämligen dags för spårning. Vi studerande på viltlinjen, lärare och några före detta elever ledde tolv grupper med typ åtta personer i varje, ut i skogen för att spåra Sveriges stora rovdjur. Vi var uppdelade i fyra grupper i varje revir; Nyskoga, Jangen och Halgå. I Nyskogareviret hade vargarna varit mycket aktiva under natten och grupperna där gick på färska spår av alfaparet och valp, hittade fyra kadaver från troligen trafikdödade älgar. I Jangenreviret hade ett lo slagit ett rådjur något dygn tidigare så de grupperna som var där kikade på det och spåren efter lodjurets jakt, de tittade även på äldre vargspår. I Halgåreviret ville tikens sändare inte ge ifrån sig någon koordinat så där hade grupperna lite problem att hitta färska spår, men några av grupperna hittade tillslut även de färska vargspår. Nöjda och glada for vi sedan hemåt. Där serverades middag och på kvällen redovisade alla spårningsledare resultatet för sin grupps spårning. Efter detta fick de som ville bada bastu eller badtunna. Det var en mycket lyckad dag. På lördagen hade vi föreläsningsdag. Per Larsson naturbevakare på länsstyrelsen var först ut att prata om rovdjurssituationen här i norra Värmland. Efter det talade Anders Bjärvall om rovdjuren igår, sedan pratade Lena Berg om Rovdjuren idag och till sist lade Lars Furuholm upp olika framtidsscenarion för de större svenska rovdjuren. Vi hade workshops och såg även en film om järv. När symposiet sedan var slut återstod mycket städande och pysslande, men tillslut fick vi trötta gå hem.		[bilder: Sofia Johansson]

Vecka 6 Veckan gick åt till förberedelser inför rovdjurssymposiet. På tisdagen och onsdagen var vi ute och letade spår i Jangen, Halgå och Nyskogareviret. Alla grupper hittade spår och var glada. Men senare under veckan kom dock snöfall på snöfall och våra leenden byttes mot förtvivlade miner. Eftersom det snöade både på torsdagen och fredagen, var det ingen ide att ge sig ut och leta nya spår. Men det var nästan tur för vi hade fullt upp med annat. Temat på årets symposium är "Rovdjuren igår, idag och imorgon" och på den föreläsningsdag som kommer vara på lördagen ska grupperna diskutera frågor i workshops p detta temat. Så vi satt och brainstormade. Efter att ha sållat lite bland förslagen kom vi fram till frågor som t.ex. Kan du tänka dig att ha stora rovdjur nära dig där du bor? och Tycker du att det är okej att plantera in utländska vargar för att öka den svenska vargstammens genetiska variation och säkra dess överlevnad? Sedan skulle boende till drygt hundra personer ordnas, bussar skulle bokas, grupper skulle ordnas och de sista tiggarbreven om bidrag skulle skickas. Vi hade helt enkelt fullt upp och veckan flög förbi i ett huj!		[bilder: Sofia Johansson]

Vecka 5 Veckans två första dagar ägnade vi åt planering av de resor vi ska göra senare i vår. Vecka 20 kommer vi nämligen göra en studieresa i Södermanland/Uppland. Där ska vi bland annat besöka Landsort och fågelstationen där, Muskö med Arbottna, Ängsö nationalpark, flera naturreservat med ängs- och hagmarker samt ett besök i Uppsala där vi förhoppningsvis får uppleva en tidsresa tillbaka till Linnés tid. Passande eftersom ovannämnda gubbe firar 300-års jubileum i år. Det blir troligen en intensiv men lärorik och rolig vecka. Sju dagar senare ska vi åter ut på resande fot, fast då vänder vi kosan söderut till Estland. Där ska vi resa runt i några nationalparker i östra delen av landet och förhoppningsvis få se ett landskap liknande det som fanns här i Sverige för typ 200 år sedan. Vi längtar redan! På torsdagen åkte vi i två grupper ner till Jangenreviret, där var det spårning och att öva ifyllning av spårningsrapport som stod på schemat. Ena gruppen hittade, efter att ha följt två hundspår ett par kilometer, ett vargspår som ledde in i skogen till ett litet tjäderkadaver. Tarmarna och muskelmagen var kvarlämnade, det måste ha varit en kräsen varg. Spillning insamlades och formulär fylldes i. Samtidigt hittade den andra gruppen en spårlöpa av ett lodjur som de följde 2–3 kilometer. Senare på dagen hittade de ytterligare en lolöpa med inte mindre än tre djur i, troligen en mamma med sina två ungar. En lyckad dag för båda grupperna alltså. På fredagen åkte vi till Rovdjurscentrat De fyra stora i Norra Råda. Där tittade vi på deras utställning om björn, varg, lo och järv. Efter fikat satte vi oss ner och diskuterade om vi skulle kunna bidra med t.ex. guidningar eller föreläsningar på centrat under våren och sommaren. När detta var gjort åkte vi hemåt och gjorde helg.		[bilder: Sofia Johansson]

Vecka 4 Trots att snön låg lockande och solen strålande från en klarblå himmel, var vi tvungna att stanna inne på tisdagen. Vi hade nämligen den teoretiska delen av den spårningskurs vi får på Vilt- och naturvårdslinjen. Där gick vi igenom hur de olika spårstämplarna ser ut, vilken steglängd de olika djuren har och hur en kvalitetssäkrad spårning ska gå till. Det mesta var repetition från årskurs ett. Men detta var bara bra, för på onsdagen gav vi oss ut i Nyskogareviret för att testa våra kunskaper. Eftersom snön hade legat ganska många dygn hoppades vi på att hitta lo- eller vargsvår. Tyvärr var inte turen på vår sida den dagen, vi fann ingen av de ovannämnda arternas spår, däremot hittade vi räv-, älg-, ekorr-, mård-, sork- och rådjurspår. En som kunde skratta sig lycklig den dagen i skogen var Nisse i viltettan, som fick se en av Värmlands få vita älgar. På torsdagen gav vi oss ut i Halgåreviret och där vi hade mer tur, för vi stötte nästan direkt på vargspår. Dessa följde vi några kilometer och det visade sig vara en grupp på minst 3–4 vargar, troligen alfaparet och några av deras valpar. Senare upplysningar från tikens GPS-sändare visade att flocken då var mindre än två kilometer ifrån oss. På eftermiddagen åkte vi ovetande om detta söderut i reviret och fann ännu en spårlöpa, denna från en ensam varg. Det var helt enkelt en mycket lyckad dag! På fredagen tog vi bussarna upp till Vingängssjön nedanför Sysslebäck. Där sökte vi av näsen efter spår. Resultatet var ganska klent, mest rävspår och några gryt. Just som vi gick där hörde vi ett visslande ljud nedifrån älven, när vi tittade närmare fick vi se några av årets första strömstarar. Det var en häftig syn att se dem dyka bland isflaken. Veckan avslutades på Sysslebäcks pizzeria och med mätta magar åkte vi hemåt.		[bilder: Sofia Johansson]

Vecka 3 Vi började veckan med spårning på tisdag förmiddag, dock utan resultat. Senare på tisdagen och under onsdagen fortsatte vi med temat som vi hade påbörjat föregående vecka, nämligen vad som händer när gammaldags hävd (skötsel) av ängs- och hagmarker upphör. Och vilka arter försvinner då? Vi gick igenom hur man inventerar de olika biotoperna, vilken metodik man använder och vad man ska leta efter. Torsdagen ägnade vi åt att titta på de gamla lantraserna som nu endast finns kvar i ett mindre antal i Sverige. Detta är djur som rödkulla, värmländskt skogsfår, svensk blå anka m.fl. Vi försökte även hitta information om de grödor som användes förr men som nu bara finns som frön i Nordiska genbanken vid SLU. På fredagen skulle vi egentligen ha fortsatt med samma ämne men eftersom väderleksrapporterna tydde på att snön som låg kunde försvinna, for vi ut med bussarna för att öva upp våra spårningskunskaper. Snön hade fallit natten före så förutsättningarna var väl inte de bästa. Vi hittade heller inte några märkvärdiga spår. Turen avslutades vid tjäderutfodringsplatsen vid Kallkärret. Där hoppades vi på att få se spår av skogsfågel, men det fick vi tyvärr inte. Däremot sprang vi på en spårlöpa från en mård. Den hade smugit sig fram till utfodringsplatsen, tagit en liten paus där till snön slutat falla och sedan fortsatt vidare. När vi skulle åka hem hörde vi ett underligt skavande ljud. Det visade sig vara ett korsnäbbspar som satt och käkade kottfrön i en grantopp i närheten, ljudet kom av att de med ojämna mellanrum tappade kottar som slog i backen med en duns. Vi fick några fina foton på fågelduon.		[foto: Sofia Johansson] [foto: Kristoffer Björkman]

Vecka 2/2007 Vi startade det nya läsåret med en ganska lugn vecka. På tisdagen var data- och svenskläraren Petter hos oss och visade hur vi kan utforma de specialarbeten som alla ska göra under andra året på kursen. Vi fick veta hur upplägget kan se ut, vad vi ska och inte ska göra och en massa annat. På eftermiddagen arbetade vi med dataprogrammet PageMaker, där man kan fixa med layouter och sådana saker. På onsdagen gick vi igenom kulturmarkernas historia, hur markerna gick från att ha varit mindre hagar, åkrar och ängar till de stora, sammanhängande monotona jordbruksytor vi har idag. Det var ett intressant ämne som vi kommer jobba mer med nästa vecka. Torsdagen spenderade vi på ett par näs utmed Klarälven. Detta för att se hur djuren utnyttjar områdena vintertid, problemet var bara att vintern inte ville infinna sig. Men trots att barmarksspårning inte är det lättaste, hittade vi en hel del roliga saker. Bland annat bajs från räv, rådjur, älg och hare, gnag efter älg, rådjur och bäver, kottfrön norpade av hackspett och korsnäbb, samt flera rävgryt. Fredagen grydde med strålande solsken och ett gnistrande, decimetertjockt täcke med nysnö. Även om det oftast inte lönar sig att spåra direkt efter snöfall beslutade vi oss för att fånga dagen. Vi begav oss ut på skogsbilvägarna ovanför dalen, detta visade sig vara ett bra val, för det tog inte lång stund förrän vi hade hittat de första spåren, lospår. Dessa följde vi en kortare sträcka och fann att det troligen var ett ensamt djur som hade gått där kvällen före, innan det slutade snöa. Trots oddsen blev resultatet ganska lyckat, innan dagen var slut hade vi hittat spår av lo, räv, sork, ekorre, orre och mård.		[foto: Kristoffer Björkman] [foto: Kristoffer Björkman]

Vecka 50 På tisdag förmiddag redovisade Ellen sin förvaltningsplan om kronvilt, efteråt följde diskussioner om arbetet. Senare under dagen tittade vi på två filmer, en om ett naturreservat i norra Finland och en annan film som för övrigt gjorde det klart för oss att det inte kan rekommenderas att ha uttrar som husdjur. På onsdagen gick vi igenom kommande vårterminens schema och det såg helt okej ut. Vi pratade även om vart vår klassresa ska gå och vad vi ska göra. Troligen blir det en tur till Estlands på många håll ännu orörda natur. Resan är planerad att läggas i månadsskiftet maj/juni och det är något som vi verkligen ser fram emot! På torsdagen tog vi bussen till norska Elverum och gick på skogsmuseet där. Det var ett jättefint ställe. Tre våningar stort, med utställningar som berättade om skogsvård förr, hur man levde i skogen, om de vilda djuren och mycket annat. Veckan avslutades på fredagen i det fantastiskt vackra naturreservatet Gartosofta, som ligger någon mil söder om Bograngen. Området utgörs av en brant bergssluttning, maken består av hyperit och är blockig. Naturreservatet innefattar en gammal fin granskog som vi gick igenom. Vilken upplevelse, granar så tjocka att man behövde två man för att nå runt dem, mycket död ved fanns där också. Bland granarna hittade vi även gamla, knotiga aspar och säljar, dessa var mer eller mindre täckta av lunglav. I Gartosofta finns för övrigt flera rödlistade, hotade lav och mossarter. När solen letade sig in mellan de grova stammarna och den mosstäckta marken lystes upp i ett nästan magiskt grönt ljus kände vi nog alla att vi kunde ha stannat där resten av dagen. Men helgen nalkades så vi packade ihop fikat, hoppade in i bussarna och åkte hemåt.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 49 Tisdagen ägnade vi åt att lära oss hur man lägger upp och skriver en uppsats. Vilken stil, skrivteknik, och typ av källförteckning man ska ha. Eftersom alla inte var färdiga med förvaltningsplanerna fick vi onsdagen på oss att göra de sista finjusteringarna. Torsdagen kom: Hielke och Rikard redovisade sitt arbete om skogshöns, Krister om varg och Erik om gråsäl. Fredagen flöt på på samma sätt när Sofia redovisade om rådjur och Ville och Åsa om vildsvin. Redovisningarna följdes av diskussioner där all fick uttrycka sina åsikter i ämnet. Våra förvaltningsplaner är upplagda så att vi redogör för djurets biologi, dess årscykel och historik, statistik om arten, hur stammen förvaltas idag och vad vi vill ändra på. Med andra ord – hur vi tycker att förvaltningen ska se ut i framtiden. Våra arbeten ska nu justeras ytterligare, så att inga felkällor finns, sedan kommer de troligen att skickas till de myndigheter som håller i förvaltning av vilt. Sedan är det bara att hålla tummarna för att de tittar på våra förslag och kanske tar hänsyn till dem nästa gång reglerna ska ändras.

Vecka 48 Måndag och tisdag hade vid tid för eget arbete, och det var uppskattat eftersom våra viltförvaltningsplaner ska redovisas nästa vecka. Så vi jobbade helt enkelt på med dem. Vi startade motorröjsågskursen inomhus på onsdagen. Anders visade oss hur man säkrast hanterar en röjsåg och lite sågteknik, vi sög åt oss informationen som tvättsvampar. Det var vi tvungna till eftersom onsdagseftermiddagen var lagd till Tjärnbotten i Fensbol. Där skulle det siktröjas i slyet som kommit upp sen förra röjningen. Tjärnbotten är ett anlagt viltvatten med två utsiksramper. Projektet är inte speciellt gammalt, men i framtiden är det tänkt att det ska bli en fin rastplats för sträckande fågel. På torsdagen och fredagen fortsatte vi att jobba vid Tjärnbotten. Vi kapade stammar strax under meterhöjd för att skapa mer buskighet och rensade runt björkar för att ge dem mer ljus och yta att växa på. Vinbärsbuskar och andra bärande buskar sparades. När sågningen, som för övrigt var den roliga biten, var gjord, återstod allt jobb med att dra ihop alla nedsågade kvistar och grenar i högar som senare kommer eldas. Det var ett hårt jobb. Men resultatet blev bra, utsikten från rampen är betydligt bättre nu än innan.		[foto: Sofia Johansson]

Vecka 47 Vädergudarna stod inte på vår sida under friluftsdagen, men den blev ändå ganska lyckad. Folk trotsade regnet, tog på sig regnkläderna och kom med ut till Brattfallet. På grund av allt regnande och snön som smält var det extremt högt vattenflöde i Halgån, så vi kunde inte genomföra barkbåtsracet, men annars gick de mesta enligt planerna. Tävlingsbanans vinnare blev Erik Wirén som går andra året på Turism&Uteliv. Grattis, Erik! Resten av veckan hade vi fiskevård med Anders Nillrot. Det blev mest teori men på torsdagen åkte vi ut till Femtåns fall strax innan den rinner ut i Klarälven. Där tittade vi på effekterna av hur man under flottningsepoken misshandlade vattendraget. Vi pratade om vad som kan göras om man vill återställa vattendraget så att det ska bli mer fiskvänligt. Att man inte ska göra något som inte funnits där naturligt är tydligen viktigt, annars kan det lätt bli att man stjälper istället för hjälper. Vi lärde oss att man var tvungen att skapa sig en bild av hur det såg ut på platsen innan man började spränga och räta ut vattendragen för flottningens skull. Att använda så mycket material från platsen som möjligt är också viktigt. Tillbaka i klassrummet diskuterade vi allt från olika kalkningsmetoder, omlopp vid kraftverk, kraftverkens reglering av vattennivåerna, olika fiskarter och hur de lever, till övergödning och en hel del annat. Det var mycket intressant och vi hoppas alla på en mer praktisk del i ämnet, kanske någon gång under vårterminen.

Vecka 46 Tidigt på tisdag morgon hoppade några av oss på bussen och åkte till Karlstad. Vi skulle till Karlstads museum på en seminariedag om de värmländska vattendragen och arbetet kring dem. Där fick vi lyssna till folk som arbetar med olika vattenanalyser, inventeringar vid vattendrag, kalkning, problemet med flod och signalkräftor, samt inventering av flodpärlmussla. Det var mycket intressant och lärorikt. Under pauserna fick vi gratis inträde på museet, en fin liten bonus. Väl hemma igen på onsdagen och torsdagen planerade vi vår friluftsdag den kommande veckan. I år har vi valt att ha den vid halgån, Brattfallet. Där ska vi ha en liten tävlingsbana med olika stationer bl.a. gissa bajset, luftgevärsskytte, slangbelleskytte, barkbåtsrace, gissa mossan och känn dig fram i känsellådorna. Vi kommer även att ha några guidningar och en ljugarbänk där man kan sitta och ta igen sig och dra en rolig historia. Till lunch får alla laga sin egen kolbulle. Vi hade i alla fall fullt upp med att leta bajs, mossor, lavar och fixa med massa annat som skulle va klart inför tisdagen. På fredagen åkte vi och ettorna till Sunne på myggkurs. Forskaren Anna lärde oss hur man såg skillnad på olika myggarter. Vi provade att artbestämma några av de värsta, stickiga översmämningsmyggen i mikroskop. Sedan kom TV och hälsade på och så kom vi med på Värmlandsnytt!

Vecka 45 I måndags hade vi som vanligt eget arbete, jobb med specialarbete och sånt. Det har varit ganska hektiskt kring Rovdjurssymposium i februari 2007, ett symposium som Vilt- och naturvårdslinjen anordnar varje år. Kommande år ska temat vara ”Rovdjuren igår, idag och imorgon” och deadline för inbjudan och program var satt till förra veckan. Så vi sprang runt på skolan som yra höns och fixade med de sista detaljerna. På tisdagen hade vi data, då vi jobbade med GIS (geografiska informationssystem). Vi tittade bl.a. på resultat från föregående års utterinventeringar och jämförde dem med årets. Under onsdagen och torsdagen lärde Anders oss om naturhänsyn i skogsbruket. Första dagen hade vi teori, då vi studerade de olika miljöcertifieringarna, vi kikade också på hur skogsföretagens miljöpolicy ser ut. På torsdagen sken solen från en klarblå himmel och vi for ut och kollade på en bit skog som senare ska avverkas. Vi gick igenom området och tittade på vad som borde sparas för att följa certifieringen och för att ta den naturhänsyn som krävs. Vi hittade mycket hack från tretåig hackspett och en del tjäderspår. Turen var mycket intressant och givande. På fredagen rundade vi av inför helgen med berättarteknik. Levande ljus och fördragna gardiner var några saker som spetsade till stämningen lite. Berättande kan vara bra att kunna som naturguide så lektionen var tacksam. Vi fick ju höra några roliga, små anekdoter också.

Vecka 44 Vi började veckan med en genomgång om vem som gör vad inom vattenforskningen. Vi fick lära oss att en limnolog arbetar med sötvattensmiljöer, med allt från vattnets fysik och kemi till floran och faunan. Efter teoribiten var det vår tur att vara limnologer. Vi testade alkaliniteten och pH på snön som hade fallit under natten och jämförde värdena dels med skolans kranvatten, dels med mineralvatten från Lidl. Det senare hade för övrigt inte alls de värden som ett mineralvatten bör ha. Onsdagen var åter en dag fullspäckad med teori. Vi diskuterade var man bör placera ut provtagningar i en sjö eller ett vattendrag för att bäst spegla dess värden. Vi tittade på hur årscykeln ser ut i en sjö och hur skogs- och jordbruk påverkar närliggande vattenmiljöer. På torsdagen packade vi in Ruttner-hämtare, håvar, pH-mätare, siktskiva, termometer, provflaskor och lite annat i bussen och åkte runt till sex sjöar och vattendrag i närheten av Stöllet och samlade in vatten och tog prover. Eftersom det var -15°C ute så var det ganska kyligt att stoppa ner händerna i det iskalla vattnet! När vi värmt upp oss efter lunchen körde vi ut foderbordet till Kallkärret och satte ut det på myren, sedan fyllde vi det med hönsfoder och snäckskal. Nu kan tjädrar och orrar kalasa på det under vintern. På fredagen var vi inne i labbet och tog prover på vårt insamlade vatten. Vi mätte bl.a. pH, mängden syre i vattnet, färg, alkalinitet, konduktivitet m.m. Efter fikat kikade vi på vattnet i mikroskop och hittade flera olika sorters alger och lite annat smått och gott.

Vecka 43 Veckan som gått har varit mycket blandad, allt utan något som helst mönster! Under måndagen och halva tisdagen hade vi eget arbete, jobb med specialarbeten och annat viktigt. Bland specialarbetena i år finns allt från inventering av nyckelbiotoper, inventering av tjäderspelsplatser, inventering av slaguggla, spårning av varg, till naturlektioner för fritidsbarn m.m. I måndags åkte några och köpte virke och sedan sattes det igång att bygga utfodringsbord till skogshöns och några slaguggleholkar. På tisdag eftermiddag träffade vi Maria och planerade de kommande lektionerna i muntlig framställning. Vi kommer att ha en lektion med berättande och en med debatteknik under höstterminen och det är ju bra eftersom båda teknikerna kan komma till hands om vi blir naturguider i framtiden. På onsdag morgon hoppade vi på bussen och drog till Hagfors, där vi såg Al Gores nya film om jorden och klimatförändringarna. Filmen var mycket uppskattad, det var nog ingen som gick därifrån utan att ha fått sig en tankeställare. På eftermiddagen när vi kom hem var det åter eget arbete. På torsdag eftermiddag hade vi samkväm, vi åkte till sjön Björken och grillade korv i regnet. Lite senare fick vi lyssna till en liten föreställning med Nellie Skovmose på harpa. Kvällen avslutades i Sunne på ett planeringsmöte för ”Projekt Björken”, några av oss var där eftersom det kan komma att bli en del guidejobb vid Björken för oss framöver. På fredagen hade allmänlinjen anordnat en temadag om droger, så då deltog vi på den.

Vecka 42 Utvilade efter lovet startade vi igen på tisdagen med data. Där klippte och klistrade vi bland kartorna i ArcView med verktyget geobearbetning. På eftermiddagen matade vi in data från utterinventeringen i en databas. Onsdag morgon packade vi fikakorgen och tog bussen till ett ställe utanför Fensbol; en gammal ödegård med ett boningshus, en ladugård, ett uthus och en stor trädgård. Allt har förfallit och står nu tomt och igenväxt. Eftersom ingen använder stället har vi fått lov av markägaren att anlägga viltvårdsåtgärder i området. Vi gick runt och kikade lite på vad som skulle kunna göras, vilka åtgärder som skulle passa på olika platser och vilka djur som kunde dra nytta av dem. Tomten ligger i en svacka med lövsumpskog och granskog runt omkring, samt en mindre bäck som rinner tvärs igenom. Bäcken hade vi tänkt dämma upp för att få ett fint vilvatten. Men när vi gick runt där såg vi att det redan var gjort, dock inte av mänsklig hand. Det var herr bäver som hade varit framme, dämt upp och byggt sig en hydda. Perfekt! Detta sparar ju en hel del arbete och tid för oss men framför allt ökade det statusen på stället som viltvårdsområde, tyckte vi i alla fall. När vi senare under terminen sitter på skolan och skissar på hur viltåkern ska se ut och vilka andra åtgärder vi ska ta, kommer vi naturligtvis att rikta oss till de djur som finns i området som till exempel älg, hare, kronvilt, rådjur, småfåglar och järpe med flera. Utflykten var givande och vi fick massor med inspiration. Under torsdagen åkte vi till sjön Björken utanför Sunne, som vi haft en del projekt vid under första årskursen. Där tittade vi på vad de har gjort för att göra Björken till en bättre fågelsjö. Nu ska de som håller i ”Projekt Björken” göra vandringsleder runt sjön. Vi var där för att se hur lederna skulle kunna läggas så att de som går där får ut så mycket som möjligt av vandringen trots att de inte stör fågellivet i sjön. Vi tyckte att vi hittade en fin slinga som passar båda intressenterna. Under fredagen åkte vi ut i skogen för att leta upp en lämplig plats att ställa ut en foderautomat åt skogshöns på. På Kallkärret, typ 6 km syd väst om Stöllet (fågelvägen), är det tjäderlek under vårarna så vi tyckte att den myren passade fint. Beslut om utfodring togs, så nu är det bara att plocka fram hammare och spik och börja snickra på automaten!

Vecka 40 Vilt- och naturvårdslinjen har årligen en utterinventeringsvecka under höstterminen. Det är områden som inventeras med treårsintervaller och i år gjordes inventeringen i sydöstra Värmland. Detta är ett jobb som vi utför åt länsstyrelsen i Värmland och därför måste vi vara noggranna och utförliga när fältformulären fylls i. Under tisdagen fick vi lära oss om utter och dess leverne, inventeringsmetodik och hur formulären vi skulle fylla i var upplagda. Inventeringen är en så kallad spillningsinventering, vilket innebär att man helt enkelt letar efter utterskitar där uttern kan tänkas markera. Markeringar hittas oftast på stenblock som är lätta att komma upp på, stockar som ligger i vattnet, i grästuvor eller på bryggor. Det är fördelaktigt att titta under broar eftersom bron är ett främmande föremål för uttern; där markerar den gärna eftersom spillningen får ligga kvar och inte regnar bort. Kartorna fylldes således med punkter vid broar och andra intressanta ställen sett ur en utters perspektiv. 20-30 punkter/mil² (ett kartblad från gröna kartan) är nödvändigt för att inventeringen ska vara riktigt gjord. Väl under inventeringsarbetet var vi uppdelade i två- och tremanna lag, med två kartblad vardera. Som ni kanske förstår blir det ganska mycket bilåkning och många småstopp. När vi så kom fram till en punkt, som vi märkt ut på kartan, med exempelvis en bro, försökte vi först klättra under och runt den och leta efter markeringar. Hittade vi skit av utter eller mink – det ska sägas att det inte alltid är så lätt att skilja dem åt – så noterades det i formuläret tillsammans med uppgifter om omgivning, bottentyp, vattenhastighet gps-punkter m.m. All information från inventeringen har sammanställts och resultatet var glädjande. Det verkar som att utterstammen har rest sig och kommit tillbaka i flera områden som vid tidigare inventeringstillfällen varit tomma, som t.ex. Klarälven. I februari/mars nästa år kommer vi troligen att titta närmare på ett av dessa områden för att se hur många djur det finns och om det skett en föryngring där.		[Foto: Hans Ring]

Vecka 39 Måndag morgon drog halva klassen och vår lärare Hans Ring till Norge och Dovrefjällets nationalpark. Resan dit var fin. I Gudbrandsdalen botten slingrade sig älven som en turkos-grön orm och kontrasten var häftig mot sluttningarnas orangeröda björkar. Måndagen som till större del gick åt till resan upp, var solig men tyvärr tätnade molnen ju närmre vi kom vårt mål. Väl framme vid målet, Fukstumyrens naturreservat strax söder om Dovre, slog vi upp våra tält. Vi åt middag och gick till fågeltornet på den närliggande myren, som sommartid rymmer upp till 250 fågelarter. Dessvärre hade de flesta flyttat söderut vid det här laget, men i videsnåren satt flockar med sävsparvar och kvittrade uppmuntrande. Under de följande dagarna vägrade molntäcket på himlen att släppa igenom solen. Men det stoppade oss inte från att vandra i det böljande landskapet, eller att spana efter norges stora skovelälgar. Något som däremot satte käppar i hjulet för oss när vi försökte köra upp mot Snöhätta (Dovres högsta topp) och kolla efter myskoxar, var den norska militären som hade skjutövning i området. Det enda vi kunde göra var att slå till reträtt. Men följande dag fick vi följa med guiden Jens, från ”Mountain adventures”, på tur upp på Dovres kalfjäll och han ledde oss till 4 eller 5 myskoxflockar med sammanlagt 35-40 djur på lagom avstånd. En helt fantastisk upplevelse! Denna toppendag avslutades med ett skönt bastubad på ett hotell i den lilla staden Dombås. Sista dagen ägnade vi åt en geologitripp i Grimsdalen. Där tittade vi bl.a. på inlandsisens härjningar och hur den och vatten har format norges vackra landskap. När fredagen dagades och vi packade ihop våra saker sprack äntligen molntäcket upp och landskapet dränktes åter i solsken: ända ifrån Dovre och hela vägen hem till Stöllet. Lite ironiskt. Men trots vädret hade vi en jättefin resa!

Vecka 38 Veckan började med teori i ämnet Vatten & El. Tillsammans med viltettorna fick vi lära oss allt man kan tänkas behöva veta om elfiske. Vad man får göra och vad man inte får göra… Elfisketekniken går ut på att man leder el genom en anod (en stav med en rund ring i ena änden) och ut i vattnet. Fisken får en stöt som tillfälligt förlamar den och drar den mot anoden och in i hoven. All fisk man får upp samlas in, artbestäms, mäts och släpps sedan tillbaks i ån igen. Allt detta skulle vi få pröva på senare under veckan. Men innan vi med säkerhet fick hantera el tillsammans med vatten, behövdes en fräsch förstahjälpenutbildning, om någon olycka mot förmodan skulle inträffa. På onsdagen kom en kvinna ifrån Rödakorset och lärde oss hur man hanterar LABC; Livsfarligt läge, Andning, Blödning, Cirkulationssvikt/Chock. Under torsdagen och fredagen fick vi äntligen praktisera det vi lärt oss tidigare under veckan. Dock inte förstahjälpenbiten och tur var väl det! Vår fiskelokal låg i Värån, strax nedanför utloppet i sjön Hån. Vi släpade ut alla saker till en fin sträcka på ån och gick sedan parvis och elfiskade. Den ene höll i anoden och håven och den andre höll i sladden och hinken med fisk. Vårt resultat var inte jätteimponerande - vi hade väl hoppats på mer ädelfisk – men efter två utfiskningar hade vi fått ihop 135 pyttesmå elritsor och 2 lite större öringar. Rapporten skickas nu till Länsstyrelsen m.fl. Kul!

Vecka 37 Under tisdagen och onsdagen hade vi boniteringskunskap med Ingemar Brelin. Bonitering innebär att man försöker tyda markens närningsstatus genom att titta på botten- och fältskikt (ex. mossor / lavar och bärris). Detta fick vi lära oss och även hur man mäter träds ålder, längd, bredd och tillväxttakt med olika instrument. Dessa mätningar och analyser var viktiga för oss att kunna under torsdagen skogshönsinventering; då vi skulle fylla i formulär med biotopbeskrivningar vid varje observerad skogshöna. Under torsdagen gick vi i tremannalag linjetaxering i skogarna runt om i Norra Ny socken. Fem trianglar var utlagda, med en strecka på ungefär 15 kilometer vardera. Vårt sammanlagda resultat på alla grupper blev 11 orrar, 11 tjädrar och till och med en järptupp. Det resulterar i fem skogshöns/km², vilket inte är speciellt bra, men inte total botten heller. Efter en heldag i skogen med karta, kompass och GPS var vi alla ganska möra och somnade gott!

Vecka 36 Veckan började med solsken, så vi satt ute och diskuterade den nuvarande svenska viltförvaltningsplanen; hur den är upplagd, vad som är bra och vad som är dåligt. Det vi alla var överens om, var att en uppdatering och förbättring var ett måste. Så när himlen grånade och regndroppar började falla, fortsatte vi med att samla information inne framför datorerna. Under hösten kommer vi nämligen att anlägga nya, egna versioner av förvaltningsplaner för: älg, rådjur, kronvilt, vildsvin, skogshöns, de större rovdjuren och säl. Allt kommer att bli en kompromiss av viltets levnadskrav och omgivande faktorer. Vårt jobb har bara börjat men ni kan räkna med en uppdatering inom detta område senare i höst.

Vecka 35 Andra året har börjat och vi mjukstartade med botanik och ornitologi. Botanikgruppen fick lära sig hur man nycklar med Krok & Almquist ”Svensk flora”. De höll till vid vår viltåker i Norra Torp och runt Kallkärrets myrmarker. Först gick alla igenom vad som hade såtts på åkern i våras och hur resultatet blev. Tyvärr var flytgödslet som bonden spred fullt med mållfrön, så svinmållan har tagit över vissa ytor. Men utöver målla fanns där bl.a. lin, havre, korn, jordärtskockor, majs, solrosor, vallmo och vitsenap. Runt åkern nycklade botanikerna fram ölandstok, gåsört, grässtjärnblomma, ängsklocka och några blommor till. Fågelskådargruppen kikade vid viltåkern, för att se vilka arter som utnyttjar den och remiserna. Under torsdagen gjorde alla en utflykt till sjön Björken som är en av norra Värmlands bästa fågelsjöar. Där var det för tillfället ganska lugnt men vi lyckades få syn på fiskgjuse, ormvråk, lärkfalk, trana, grågås, kanadagås, kricka, årta, gräsa, knipa och brushane. Vi har haft en härlig vecka ute i sommarens kanske sista solstrålar.